Ända sen jag tog studenten har jag velat göra en sak - gå utbildningen jag går nu.
Men sen jag väl kom in och började plugga på Musikproduktionsprogrammet har jag inte riktigt känt mig hemma.

Visst, det är musik - som jag älskar - och jag får lära mig väldigt mycket nyttiga grejer, men, det är en extremt teknisk och teoretisk utbildning och det är väldigt lite av de delar jag tycker bäst om. Att faktiskt SPELA.
Jag är mer en praktisk människa och med tanke på att jag pluggar saker jag inte är bra på gör detta att min prestationsångest slår i taket. Jag försöker pressa mig själv till att ta mig an uppgifterna vi får, men mitt huvud vill verkligen inte samarbeta. Jag kan inte koncentrera mig ordentligt och det känns helt ärligt jobbigt att åka tillbaka till Växjö och jag får nästan lite ångest av att åka till universitetet.
Det känns som att jag stressar ihjäl mig själv ibland och jag har flera gånger känt en otrolig panik över att jag ska misslyckas. Kraven de sätter på mig känns som att de bara växer och jag vet inte alls vad jag ska göra åt det.
Det här är ingen lek längre. Jag vet inte om jag egentligen är redo för det här.

Men jag vill inte ge upp nu, för jag vet inte vad fan jag har att göra utöver det här. Jag har inte råd att ge upp nu.
Hur fan ska jag kunna betala tillbaka studielånet när jag inte har pengar? Och vart fan ska jag hitta ett jobb när jag inte har någon jävla jobberfarenhet i över huvud taget? Vem vill ha in en sån som mig? Musik är det enda jag är bra på...
Jag vill inte ge upp, men jag orkar inte kämpa. Jag måste göra någonting. Frågan är: vad?
Lida igenom 5 terminer till, eller hoppa av och börja om från ruta ett?

Det kommer knappast komma ett nytt Beatles. Inte en ny Paul McCatney eller John Lennon. Inte en ny Alice Cooper, inte ett nytt Rolling Stones, inte ett nytt The Who... Det finns en anledning till att deras musik håller än idag, och att de faktiskt fortfarande, efter alla dessa år, är ute och spelar och skriver nytt material... De är ikoner. Förmodligen det bästa som hänt musikens historia. Någonsin. Hade jag kunnat så hade jag hoppat in i en tidsmaskin och spolat tillbaka till 60-/70-talet och upplevt The Beatles, Ramones, Alice Cooper, Led Zeppelin, The Doors och alla dessa - från BÖRJAN... Jag kan vara glad över det faktum att jag fortfarande har chans att i alla fall få bevittna Paul McCartney, The Who, Stones, och även att få chans att se Alice Cooper flera gånger. Tycker oerhört synd om framtidens ungdomar. De som får växa upp när inte ens de sista av dessa ikoner längre finns kvar...





over 'n out

 

Jaha ja. Kanske dags att kicka igång bloggandet ännu en gång?

Försöka vara lite aktiv i alla fall ganska regelbundet ett tag?

Vi får väl se hur det blir med det. Hursomhelst så är det förmodligen lättare att hålla bloggandet igång nu då jag har lite intressantare grejer att skriva om. (Intressantare än att bara sitta inlåst framför datorn i alla fall)

Så... vad är det som är intressant som ni inte redan vet då?

Vad har jag lyckats/misslyckats med so far i år? Vad väntar bakom hörnet?

Ja du. En hel del... men vi fokuserar på det bra tycker jag..

 

Jag har till exempel blivit rödhårig igen (som om det ens är särskilt intressant egentligen), varit i Gävle och träffat Malin <3, varit på hojrock och sett flertal band, bland annat The Poodles och Hardcore Superstar. Kommit in och börjat studera på Hjo folkhögskola, fått kontakt med nya vänner - folk från runtom i världen. Blivit spelad på Neue Regel Radio, blivit intervjuad i västervikstidningen en gång, och varit med där sammanlagt 3 gånger bara det senaste halvåret.... Flyttat i och med skolstarten...

 

Så nu sitter jag här, på mitt rum i internatet. Typ 3 timmar hemifrån. Flyttat ut för första gången i mitt liv. Har inte mamma och pappa här. Måste klara mig själv. Städa, diska, tvätta, handla, betala hyra, plugga... allt sånt där.

Kan säga att först var jag skitskraj. Jag var rädd för att det skulle vara alldeles för stor press och alldeles för mycket nytt och att jag inte skulle bli accepterad. Rädd för att saker och ting skulle bli på tok för svåra för mig att kunna hantera... Men nu känns det liksom lugnt. Det har gått nära på 3 veckor. Började känna mig hemma redan första veckan. Man vänjer sig snabbt! Det är en sån sjukt skön känsla när alla bitar liksom börjar falla på plats och när man får ett stadigt grepp om saker och ting. När man faktiskt känner att man klarar sig bra själv. När man verkligen tvingas ta ansvar på ett helt annat sätt än förut. Det är precis så det känns just nu.

Jag sover inte bort hela dagarna längre, jag utvecklas både som musiker och människa...

Har till och med börjat skriva eget låtmaterial! ÄNTLIGEN.

 

 

 

Förresten så är det enbart 19 dagar kvar tills jag och Malin (wifey <3) hoppar på flyget till Amsterdam för att se CJ Ramone!!! Astaggad!!! :D Och bara 25 dagar kvar tills jag blir 20... o_o Tiden flyger iväg!

 

Over n' out!

Första inlägget för 2013... wiho!
Gott nytt år allihop!

Hade väl tänkt göra en kort summering av 2012 - egentligen i bilder, men jag orkar inte det nu.
I alla fall, här kommer en lista över bra och minnesvärda grejer som hände under 2012:

* Krogshowen med estet!
* Hojrock 2012
* Min stora upptäckt av Alice Cooper ♥
* Skogsröjet - Att se Alice Cooper LIVE var precis vad jag behövde efter en ganska kaotisk sommar. Tack Alice ♥
Och självklart även de andra banden man såg och vännerna man träffade där!
* Hittade alicecooper.se gruppen på facebook!
* Min lilla Linköpings-tripp för att träffa fina Micaela och även se Ryan Roxie! ♥
* Min Gotlands-tripp för att träffa Panda! ♥
Och självklart: 
* De fina vänner man hittat - you know who you are! ♥


PLANER FÖR I ÅR:
* Göra mig av med allt negativt och jobba en del med mig själv.
* Fixa körkort
* Komma in på högskola/universitet
* Skogsröjet 2013!
Och en del annat.

Bring it 2013, let's make this year a blast!



Over n' out ~

Jag tänkte skriva något här, men jag har inte en jävla aning om vadfan jag ska skriva....
Jag var duktig och städade hela nedervåningen igår...
Det har snöat rätt mycket, och kommer kanske komma upp mot 30 cm till inatt.. Eller så kanske det var mindre...
Jag gör fortfarande inte ett vettigt skit om dagarna...
Jag känner mig helt plötsligt askass på både sång och gitarr..
Jag känner mig inte det minsta tilltalande utan smink...
Jag behöver färga om min utväxt... funderar nästan på om man ska köra på någon annan färg nu...
En av mina tänder gör typ ont när jag tuggar..... Min kropp är konstig....
Jag är allmänt förvirrad.


Ha en bra kväll.

Over n' out

Sitter här och lyssnar på Rebel, Rebel - David Bowie. Grym låt. Seriöst.
Får sån lust att dansa när jag hör den. Någon som vill dansa med mig? Ha ha.
Jag suger på att dansa dessutom...
Fan, inte många artister som får mig att vilja DANSA, men Cooper och Bowie är två av de som lyckas tydligen!



Vad har jag för liv egentligen? Sitta hemma och bli fet framför datorn. Nej usch...
Måste spela gitarr mer. Lära mig lite nya låtar... Försöka hitta tillbaka till rätt sångteknik...
Blev ganska sugen på att dra ut någon kväll snart också. Umgås med folk. Har varit ganska avskärmad den senaste tiden (om man inte räknar med några få tillfällen - min Gotlandsvistelse för att vara med finaste Panda då tillexempel <3) och jag måste ta tag i mitt liv igen... Inte bara socialt, utan även fysiskt. Inte skippa mina långpromenader 5 gånger i veckan nu. Har missat alldeles för många under den senaste tiden. Fy på mig.
Och mindre godis och sånt skit. Det är ju knappt ens gott egentligen.. om man verkligen tänker efter.

Alltså, jag har ett liiiiitet dilemma här..
Jag vill lyssna på The Coop, och vill samtidigt fortsätta lyssna på Bowie.. och vill lyssna på The Runaways och The Who..
Fan, varför kan man inte lyssna på allt samtidigt?
Borde ju nästan uppfinna någon form av "maskin" som gör att hjärnan kan underhålla sig med flera låtar samtidigt utan att det bara blir en hel jävla massa röra av allt.
Fan, varför är det ingen som har kommit på det?

 

Over n' out.

Är på skaparhumör... det finns en kreativitet som kliar i mina fingrar - och min hals - och bara vill ut...
Men jag vet inte alls vad jag ska fokusera på att göra...
Skriva låtar verkar ju inte gå utan att det bara blir halvdant. Jag kan seriöst inte skapa ens en hyfsad låt på egen hand... Usch. Jag är så förbannat självkritisk så det finns inte.
Jag vill kunna få ur mig allt det som ligger inom mig, men jag vet inte hur..
Måste göra något. Seriöst.

Och sen har vi ju det här med musiken också... det känns inte heller som att jag utvecklas på egen hand.
Känns mer som att jag backar.. och då tappar jag motivationen... och då svalnar min kärlek till att ens försöka sjunga eller spela..
Måste försöka utvecklas...
Behöver verkligen folk att spela med.. ett band vore ju inte helt fel. Någon som är intresserad på att spela med mig och som vill köra ungefär samma typ av musik som mig?..
Eller så får jag helt enkelt börja ta pianolektioner eller fler gitarr och sånglektioner.
Måste komma någonvart för att hålla uppe motivationen liksom...



Over n' out.

 

Over n' out.

Jaha, där var den sommar'n över. I alla fall om man nu inte tillhör gruppen av människor som krampaktigt håller fast vid tanken att det kommer vara sommar tills graderna sjunker nedanför 15. (Vilket nog inte lär dröja så jättelänge till.) Det blir dock allt svårare att acceptera detta då dagarna bara blir gråare, och nattens mörka timmar bara blir allt längre... (Fast å andra sidan har denna sommar varit ganska grå rakt igenom så...)

Så... hösten är tillslut här, och det innebär slut på semestern. Slut på lovet.
Skolstart och jobb, för de som har. För de som inte är som mig.
Jag skulle ha börjat skolan imorgon om det nu inte vore så att jag tackade nej till Kalmar, Hultsfred och Music & Event Management.
Ja, jag gjorde det. Jag lämnade ifrån mig min plats. Så imorgon kommer den gapa tom. 
Men det bekymrar väl inte mig. Eller?

Guess what guys?... School's out! 
Fortfarande. 

Hade jag räknat med detta i våras? Hade jag räknat med detta när studenten närmade sig med rasande fart?
Svaret på den frågan är med 100 procentig säkerhet: Nej.
Men nu står jag här. Jag har gjort mitt val. Så vad händer nu då?
Jag sitter framför datorn, ser på när vänner uppdaterar statusar på facebook om högskolor och universitet..
Jag ser på när folk flyttar. Min bästa vän har flyttat till Gotland. Fattar ni? Gotland!
Och jag sitter fortfarande här. Jag läser om hur en före detta klasskompis till mig nu har flyttat ner till Växjö och ska börja på Musikproduktionsprogrammet. Den utbildningen jag så gärna skulle vilja påbörja nu. 

Jag vill också flytta. Jag vill också känna den där panikartade spänningen av att få stå på mina egna ben.
Jag vill också gå i skolan. Jag vill också lära mig mer om och utvecklas i saker jag gillar.

Men jag sitter fortfarande här, som första reserv till ett program som börjar vilken dag som helst.
Min chans att faktiskt få en plats minskar mer och mer. Vi får väl se om någon hoppar av...

Men vad händer annars? Vad händer om ingen hoppar av?

Då blir det väl arbetsförmedlingen. Jag vet inte... Jag vill ju göra någonting, men det känns liksom.. konstigt. 
Och jobb... tänk om jag inte får något jobb? Och tänk om jag ändå får ett jobb, men inte klarar av det?
Vad fan händer då liksom?
Efter studenten lämnar man liksom hela värden av trygghet bakom sig. Det är nu man ska bli vuxen.
Det är nu man ska börja på universitet, högskola, eller börja jobba.
Det är nu man ska visa ordentligt att "här är jag, och det här är vad jag sysslar med".
Men allt verkar ju vara så jävla komplicerat. Och jag är orolig - nästan rädd - för att det ska vara för svårt...


Och som vanligt sitter jag uppe mitt i natten... Har fan inte gått och lagt mig innan midnatt (förutom typ 2-3 tillfällen under hela sommarn) sen jag tog studenten. Snacka om att vara en nattmänniska...

Min lillebror fyller 14 år om fem dagar. Fjorton. Han börjar bli gammal nu ~
Hahah! Ska jag säga som fyller 19 om en månad och sex dagar...
(Och för alla som inte förstod det: Nej, jag anser varken att 14 eller 19 är gammalt.) 
Något förslag på vad man kan ge honom förresten? När det kommer till sånt har jag lite dålig fantasi ~

 

Over n' out.

Som ni kanske ser nu så har jag en ny bloggdesign igen. :)
Själva headern är gjord med några av bilderna jag tog på Alice Cooper ♥
Tack till de som förklarade hur man gjorde för att få dit den här på bloggen också!
Och tack så mycket till finaste Jessica som fixade lite grejer, bland annat min nya bakgrund -
den jag sen inte behöll då jag hittade en annan bild, och faktiskt lyckades byta ut den själv xD
(Det är någon randombild på google som jag sedan ändrade lite på, så den tillhör inte mig.)
Förlåt för att jag bytte bakgrund btw Jess.... x__x


Over 'n' out.

Nu är det såhär: jag har ett ganska svårt beslut framför mig.
Jag överlägger fram och tillbaka, men tiden rinner snart ut så jag måste snart bestämma mig...

Mitt val ligger inom skola och vidare fortsatt plugg...
Jag ligger fortfarande efter andra antagningsbeskedet kvar som FÖRSTA RESERV på mitt förstahandsval - Musikproduktionsprogrammet i Växjö - vilket innebär att alla som har kommit in har tackat ja.
Så det ser för tillfället inte ut som att jag kommer komma in där, med tanke på att jag inte blivit kontaktad än, och det närmar sig terminstart...
Så, då har jag mitt andrahandsval som jag är antagen till. Nämligen Music- and Event Management i Hultsfred och Kalmar. Nu tänker ni väl: "Jaha? Vad är då problemet?"
Grejen är den att jag funderar på om man kanske ska tacka nej till den platsen...

Varför? undrar ni kanske då.
Jo, för att grejen är att jag då skulle läsa företagsekonomi som huvudämne.
Och det är väl bra och användbart men...
Om man verkligen tänker efter... Vad är det för slags utbildning? Music- and Event Management. 
Man får arrangera festivaler och sånt... Men, det är just det som är själva problemet...
Jag har aldrig riktigt velat sikta på att vara den som arrangerar festivaler...
Jag vill hellre vara den som SPELAR där...
Och då är min fråga: Hur kan denna utbildning utveckla mig musikaliskt?
Hur kan jag ha nytta av det här som musiker? Det ser inte ut som att man får sånglektioner eller något i den stilen, så hur ska jag då kunna växa som sångare?
Det är ju dock inte alls säkert att jag kommer lyckas som musiker, men det är en dröm jag alltid har haft, och har man en dröm så ska man inte ge upp den bara för att det kanske är svårt att uppnå...
Man lever trots allt bara en gång, och då ska man väl försöka göra det så bra som möjligt eller hur?
Och vad är då bättre än den känslan när man faktiskt känner att man uppnått något?
Okej, tillbaka till ämnet:
Det finns då en risk att jag kommer ångra mig om jag går linjen.
Och jag vill inte känna på det viset att jag slösar bort 3 år på något jag lika gärna kunde gjort något bättre av. Något som ligger närmare mina drömmar...
Så ska man då istället tacka nej, ta ett sabbatsår, kanske söka jobb eller något så länge, plugga lite musikteori på något sätt, och försöka sika på att komma in på musikproduktionsprogrammet nästa år igen?
Då kanske jag till och med kan hinna ta körkort innan. Fast då måste jag ju se till att lyckas tjäna ihop pengar och sånt med, vilket kanske inte är det lättaste. Och sen vet man ju aldrig hur det kommer gå nästa gång jag söker. Då kanske det blir helt annorlunda. Då kanske jag kommer ännu längre ifrån platsen än vad jag gjorde nu, och det vore ju inte riktigt heller vad jag hade tänkt mig...
Så då kanske jag kommer ångra mig för det istället..

 

Så, jag frågar er: vad tror ni?...

 

Over 'n' out. 

Några av favoritbilderna från Alice Cooper ♥
(De flesta som kollar här har väl förmodligen redan sett dessa bilder på facebook eller bdb - eller "dayviews" som det nu så fint heter, - men va fan, man måste ju smycka ut bloggen med en touch av Alice också ;)



Alice Cooper ♥
Ja, vad kan man säga?
Gamla suveräna låtar som bland andra: The Black Widow, Poison, I'm Eighteen, Under My Wheels, Billion Dollar Babies, Only Women Bleed, Schools Out och Elected, och även två nya låtar i form av I'll Bite Your Face Off och Caffeine... Med en sådan set-list är det svårt att INTE vara bra.
Å andra sidan så är de flesta av hans låtar riktigt grymma så..
Och med den scenshowen som Alice har blir det bara bättre! Riktigt mäktigt måste jag säga.
Det var sannerligen något utöver det vanliga! Det bästa jag har sett live. Utan tvekan.
Och ett plus var ju att man träffade på både Orianthi och Ryan Roxie från Alice's band också! ♥
Jag ska definitivt se Alice live igen nästa gång jag får chansen! :D

One down, one to go,
Just another bullet in the chamber,
Sometimes love's a loaded gun.
Red lights, stop and go,
Whatcha gonna do when you play with danger?
Sometimes love's a loaded gun,
And it shoots to kill.
                        -- Love's a Loaded Gun - Alice Cooper ♥

 

Ett band som jag nästan blev lite smått besviken på live var Reckless Love.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag förväntade mig innan heller så..
Visst, musikmässigt är de bra, men Ollie - sångaren - drog av sig tröjan tydligen runt 5 gånger under den timmen de spelade. Visst, en gång funkar väl... men fem? Hallå...
ENLIGT MIG är Ollie liiiiite för mycket poser för att jag ska kunna njuta av live-upplevelsen när jag ser dem..

Ted Poley var faktiskt överraskande bra! Han hade en särskild energi och glädje på scenen, och jag älskar det faktum att han även kom ner och gick bland publiken medan han sjöng!

L.A Guns, Sister och  Michael Monroe var riktigt bra de med!

Hardcore Superstar var lika bra som vanligt. De grabbarna levererar seriöst ALLTID.
Jocke - sångaren - har en jävla energi på scen, och de får verkligen med publiken från första låt till sista!
Det var även kul att se dem på något som näst intill kan benämnas som "hemmaplan" för dem, då de har spelat på Skogsröjet varje år sen det startade. De har blivit lite som Skogsröjet egna husband.. I approve.
"Vi älskar er nästan lika mycket som våra egna barn!" - Jocke Berg till fansen. ♥

Där fick ni en kort recension på några av banden. ;)

Sammanfattning av Skogsröjet:
En liten mysig festival i en liten håla mitt ute i ingenstans... xD
Det märktes särskilt när man skulle hem från Rejmyre. Blev lite krångligare än det hade behövt bli kanske, men det gick bra till slut. Fick väl gå 2 km eller så för att komma fram till Rejmyre vändplats, men vi kom fram iaf :)
Det fanns en del trevliga personer på festivalen. Många bra band som spelade..
Det är förmodligen den billigaste festivalen jag känner till, och det var definitivt värt de pengar jag lade ut!

 

Over 'n' out.

Lite personliga favoriter av bilderna jag tog under HojRock.

Bonafide

Corroded


 Metal Allstars


Rydell&Quick

Gil Edwards



Och sist, men definitivt inte minst: Pretty Maids!

Pretty Maids kan vara något av det häftigaste jag sett live faktiskt. Det kändes ganska stort.
Inte för att de har någon speciell 'show' med fyrverkerier och sånt som till exempel Rydell&Quick har, utan det är nog mer för att de har varit i branschen sedan 80-talet.
De låter riktigt proffsiga (de har ju spelat tillsammans ett tag), och Ronnie Atkins (sångaren) har en jävla bra röst även live.
Det är verkligen ett band jag vill se igen!

Och om mindre än två veckor blir det ju bland annat Alice Cooper på skogsröjet också!
Längtar! <3


Over 'n' out

 

Jag har funderat lite på en sak... (ännu en gång..)
Vad är det egentligen som anses "smart" i dagens läge? Är det hög iQ?
Eller är det saker man säger?
När man använder de mest komplicerade orden och termerna man kan hitta när man talar med folk?
Är det hur man ser på saker och ting? Är det vad för idéer man har?
Är det hur bra man är på matte, psykologi, naturvetenskap eller något annat liknande ämne?
Är det när man har en bra lösning på allt?
Alltså, jag vet ju att hög iQ räknas som smart, men.. Det är inte alltid det verkar så.. eller ah.....
Jag menar, jag gjorde (- mest för skojs skull, - men även lite för att kolla om en särskild teori verkligen kunde stämma) ett iQ-test igår. (På mensa.se så det bör ju stämma hyfsat.)
Och det mätte upp till 122. (*skryt skryt* - nej men allvarligt: bara för informations skull -) Det är alltså inom den 93:e percentilen, vilket då innebär: 93% av befolkningen har lägre iQ än vad jag har.
Då är min fråga: HUR är detta möjligt?
Jag menar, okej, logiskt tänkande, det har jag ju tydligen rätt bra koll på.
Men grejen är att jag känner mig liksom aldrig så smart...
Sedan är det ju en sak om folk tycker att jag verkar smart och jag inte riktigt inser det själv men...

Okej, jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta det här inlägget för att folk ska inse att jag INTE menar att låta helt.. Korkad? xD
Sååå vi skippar det..

P.s: Förhoppningsvis förstår ni hur jag menar.. x3


Over 'n' out