Det kommer knappast komma ett nytt Beatles. Inte en ny Paul McCatney eller John Lennon. Inte en ny Alice Cooper, inte ett nytt Rolling Stones, inte ett nytt The Who... Det finns en anledning till att deras musik håller än idag, och att de faktiskt fortfarande, efter alla dessa år, är ute och spelar och skriver nytt material... De är ikoner. Förmodligen det bästa som hänt musikens historia. Någonsin. Hade jag kunnat så hade jag hoppat in i en tidsmaskin och spolat tillbaka till 60-/70-talet och upplevt The Beatles, Ramones, Alice Cooper, Led Zeppelin, The Doors och alla dessa - från BÖRJAN... Jag kan vara glad över det faktum att jag fortfarande har chans att i alla fall få bevittna Paul McCartney, The Who, Stones, och även att få chans att se Alice Cooper flera gånger. Tycker oerhört synd om framtidens ungdomar. De som får växa upp när inte ens de sista av dessa ikoner längre finns kvar...





over 'n out

 

Jaha ja. Kanske dags att kicka igång bloggandet ännu en gång?

Försöka vara lite aktiv i alla fall ganska regelbundet ett tag?

Vi får väl se hur det blir med det. Hursomhelst så är det förmodligen lättare att hålla bloggandet igång nu då jag har lite intressantare grejer att skriva om. (Intressantare än att bara sitta inlåst framför datorn i alla fall)

Så... vad är det som är intressant som ni inte redan vet då?

Vad har jag lyckats/misslyckats med so far i år? Vad väntar bakom hörnet?

Ja du. En hel del... men vi fokuserar på det bra tycker jag..

 

Jag har till exempel blivit rödhårig igen (som om det ens är särskilt intressant egentligen), varit i Gävle och träffat Malin <3, varit på hojrock och sett flertal band, bland annat The Poodles och Hardcore Superstar. Kommit in och börjat studera på Hjo folkhögskola, fått kontakt med nya vänner - folk från runtom i världen. Blivit spelad på Neue Regel Radio, blivit intervjuad i västervikstidningen en gång, och varit med där sammanlagt 3 gånger bara det senaste halvåret.... Flyttat i och med skolstarten...

 

Så nu sitter jag här, på mitt rum i internatet. Typ 3 timmar hemifrån. Flyttat ut för första gången i mitt liv. Har inte mamma och pappa här. Måste klara mig själv. Städa, diska, tvätta, handla, betala hyra, plugga... allt sånt där.

Kan säga att först var jag skitskraj. Jag var rädd för att det skulle vara alldeles för stor press och alldeles för mycket nytt och att jag inte skulle bli accepterad. Rädd för att saker och ting skulle bli på tok för svåra för mig att kunna hantera... Men nu känns det liksom lugnt. Det har gått nära på 3 veckor. Började känna mig hemma redan första veckan. Man vänjer sig snabbt! Det är en sån sjukt skön känsla när alla bitar liksom börjar falla på plats och när man får ett stadigt grepp om saker och ting. När man faktiskt känner att man klarar sig bra själv. När man verkligen tvingas ta ansvar på ett helt annat sätt än förut. Det är precis så det känns just nu.

Jag sover inte bort hela dagarna längre, jag utvecklas både som musiker och människa...

Har till och med börjat skriva eget låtmaterial! ÄNTLIGEN.

 

 

 

Förresten så är det enbart 19 dagar kvar tills jag och Malin (wifey <3) hoppar på flyget till Amsterdam för att se CJ Ramone!!! Astaggad!!! :D Och bara 25 dagar kvar tills jag blir 20... o_o Tiden flyger iväg!

 

Over n' out!