Prestationsångest, envishet, beslutsångest.
Allmänt /
2015-01-03 / 17:06:58
Ända sen jag tog studenten har jag velat göra en sak - gå utbildningen jag går nu.
Men sen jag väl kom in och började plugga på Musikproduktionsprogrammet har jag inte riktigt känt mig hemma.
Visst, det är musik - som jag älskar - och jag får lära mig väldigt mycket nyttiga grejer, men, det är en extremt teknisk och teoretisk utbildning och det är väldigt lite av de delar jag tycker bäst om. Att faktiskt SPELA.
Jag är mer en praktisk människa och med tanke på att jag pluggar saker jag inte är bra på gör detta att min prestationsångest slår i taket. Jag försöker pressa mig själv till att ta mig an uppgifterna vi får, men mitt huvud vill verkligen inte samarbeta. Jag kan inte koncentrera mig ordentligt och det känns helt ärligt jobbigt att åka tillbaka till Växjö och jag får nästan lite ångest av att åka till universitetet.
Det känns som att jag stressar ihjäl mig själv ibland och jag har flera gånger känt en otrolig panik över att jag ska misslyckas. Kraven de sätter på mig känns som att de bara växer och jag vet inte alls vad jag ska göra åt det.
Det här är ingen lek längre. Jag vet inte om jag egentligen är redo för det här.
Men jag vill inte ge upp nu, för jag vet inte vad fan jag har att göra utöver det här. Jag har inte råd att ge upp nu.
Hur fan ska jag kunna betala tillbaka studielånet när jag inte har pengar? Och vart fan ska jag hitta ett jobb när jag inte har någon jävla jobberfarenhet i över huvud taget? Vem vill ha in en sån som mig? Musik är det enda jag är bra på...
Jag vill inte ge upp, men jag orkar inte kämpa. Jag måste göra någonting. Frågan är: vad?
Lida igenom 5 terminer till, eller hoppa av och börja om från ruta ett?
Men sen jag väl kom in och började plugga på Musikproduktionsprogrammet har jag inte riktigt känt mig hemma.
Visst, det är musik - som jag älskar - och jag får lära mig väldigt mycket nyttiga grejer, men, det är en extremt teknisk och teoretisk utbildning och det är väldigt lite av de delar jag tycker bäst om. Att faktiskt SPELA.
Jag är mer en praktisk människa och med tanke på att jag pluggar saker jag inte är bra på gör detta att min prestationsångest slår i taket. Jag försöker pressa mig själv till att ta mig an uppgifterna vi får, men mitt huvud vill verkligen inte samarbeta. Jag kan inte koncentrera mig ordentligt och det känns helt ärligt jobbigt att åka tillbaka till Växjö och jag får nästan lite ångest av att åka till universitetet.
Det känns som att jag stressar ihjäl mig själv ibland och jag har flera gånger känt en otrolig panik över att jag ska misslyckas. Kraven de sätter på mig känns som att de bara växer och jag vet inte alls vad jag ska göra åt det.
Det här är ingen lek längre. Jag vet inte om jag egentligen är redo för det här.
Men jag vill inte ge upp nu, för jag vet inte vad fan jag har att göra utöver det här. Jag har inte råd att ge upp nu.
Hur fan ska jag kunna betala tillbaka studielånet när jag inte har pengar? Och vart fan ska jag hitta ett jobb när jag inte har någon jävla jobberfarenhet i över huvud taget? Vem vill ha in en sån som mig? Musik är det enda jag är bra på...
Jag vill inte ge upp, men jag orkar inte kämpa. Jag måste göra någonting. Frågan är: vad?
Lida igenom 5 terminer till, eller hoppa av och börja om från ruta ett?
Kommentarer
Trackback